.. och jag säger det igen. Jag har världens bästa hund!

Kom hem, tog på mig stövlarna, fyllde ett par småaskar med gotte och tog sikte på fälten! Tre härliga spår i HÖGT gräs  och ganska hårda vindar blev det. Spår nr ett, det så kallade stress-spåret, tog lite tid.. Hon kom av, hittade inte rätt, blev frustrerad och skit sur för hon inte kom tillbaka rätt igen.

Spår nr två tar jag på mitt egna samvete.. jag lät henne inte jobba i fred helt enkelt.. Jag litade inte riktigt på hennes nos där och fy skems på mig när jag till slut lät henne gå sin egn väg och hittade RÄTT!! Jag ville ju gå minst 4 meter snett åt vänster.. jaja.. Sista spåret.. Som en gudinna svävar hon fram! Sicksackar sig fram med lämnar inte spåret mer än 50cm åt vardera sida. DUKTIGA HUND! Men jävlar vad hon ligger på! Jag vet inte om jag ska låta henne köra på det tempo hon gör eller om jag ska fortsätta som jag gör nu, och bromsa henne. Jag kan säga att man ibland underskattar sin hunds styrka. När jag bokstavligt talat lutar mig bakåt med linan i händerna och får TA I för att inte flyga med! Det bekommer henne inte särskillt mycke.. Hon tar ju knappt i!

Tänkte förflytta mig till skogen nästa gång för att slippa höstvindarna. Har därför gjort mina egna snitslar!!

Skit snygga ellerhur?! Lidelloggan kommer synas fint bland träd och buskar!!

Snart dags att laga mat. Potatismos och pannbiff står på matschemat. Stefan sitter och sjunger med i musikvideorna med översatt turk-musik. http://www.apelsin.nu/classics/?page=2 <-- för den som vill sjunka till samma barnsliga nivå.