I fredags var vi nere hos Annica Aller på agilityträning. Vi fick hjälp med delar vi inte riktigt tycker lika om. Ex, långhoppet. På en raka hoppar hon för glatta livet, men att göra en sväng efteråt, BIG NO NO! Då och då hamnar man på en bana där det är 90grader direkt efter som gäller och sekundrarna går när jag inte kan förbereda en sväng innan långhoppet. Det som händer är helt enkelt att hon antingen hoppar ut snett eller sätter ner tassarna mellan plankorna.. Så jag har ju helt enkelt kört på att trycka henne framåt och sedan ta en vid sväng efter hindret. Tick tack tick tack.. Det blir allt mer vanligt att hon far av kontaktfältshindren utan varken ett stopp eller kommando. Vi ska återvända till stabilitetsövningarna och bygga upp med tryck i fronten. På balansen förbereder hon sig på samma plats nu som hon alltid gjort med då hon ökat takten så varken hinner eller orkar hon så stopp på sig själv innan det är för sent. Och då det redan är försent, så bara kör hon vidare. Så mer frontträning/tryck på kontaktälten. Då vi rundar hindren så kommer hon ofta på tok för tajt inpå och hinner inte komma upp i luften ordentligt = river. Det käns ändå skönt att få höra att man faktiskt gör helt rätt och att det är gör om/gör rätt som gäller. Tassa får själv lära sig hur hon ska röra sig för att lyckas. Hon får lära sig själv hopptekniken i det fallet. OCH så det eviga problemet. Plockhanden. Hon köper iiiiiiiinte alls min ytterhand som plockhand. Vilket jag nu fått en förklaring till. Hon ser den helt enkelt inte. Vi provade med att göra den övertydlig genom ett "halvt" framförbyte och VIPPS! så satt den! Så enkelt det kan vara ibland! 

I fredagskväll festade vi till det med kroppkakor här hemma. ÅÅåhh så gott det var! Jag har inte gjort egna kroppisar ås många gånger eftersom mitt tidigare försök inte blev riktigt blev det resultat jag önskat. Men så fick jag ett recept av farmor för länge sedan som jag följde och jaa, potatisen blev kladdig, men resultatet vart toppen!

Johan och jag har nu äntligen anmält oss til vår första lydnadstävling. Så den 29/9 startar vi lydnadsklass 1 med Gomi och Tassa på Norsborgs lokala kennelklubb. Alltså, hur många gånger har jag inte satt ett sista datum på den debuten?? Skämmes.. Men nu är det gjort! Anmälan är betald och nu finns ingen återvändo! Men gud vad nervöst.

I agilityn är det alltid nya banor, nya klurigheter, många starter osv osv. Det är så klart lite pirrigt med på ett bra sätt!

I lydnaden är det alltid samma moment som ska utföras på ett specifikt sätt och man tävlar bara emot sig själv. Vad är det och vara nervös över?? Jag vet inte.. Men magen gör redan ont! Vi har ju tränat för detta (till och från) under 4 års tid.. Jag vet att vi kan momenten. Lite finlir behövs så klart, men jag känner verkligen inte att det finns något moment vi inte kan. Äh, det är bara att köra!

Jag började för ett par veckor sedan att träna kantarellsök med Tassa. Inomhus går hon som en klocka. Vart jag än gömmer en liten liten kantarellbit så hittar hon den. Utomhus är det lite värre. Hon har nog inte helt förståt att hon aktivt ska leta efter dem. Jag skickar ut henne och hon nosar och nosar men hon faller lätt ner till markburen vittring i ställer för luftburen.. Ju närmre hon kommer desto mer sjunker nosen. Idag höll jag henne ganska kort kopplad för att kunna vara riktigt nära. Åh vilka STORA kantareller hon lett mig till idag.Tre st var stora som handflatan och en hel bajspåse vart fylld på nolltid, iaf. Hon har inte markerat dem men hon vet ändå vad för doft hon ska gå på. Visserligen bra att hon går på lukt och inte syn, men hon kanske har lättare för markeringen när hon blir mer säker i sig själv och vågar lita på att hon träffar rätt. För jag tror det är där vi är idag. Hon vet vad för lukt hon letar efter men hon vet inte riktigt hur det ser ut än och markerar inte när hon inte ser vad det är. Antingen det, eller så är jag bara korkad och tränar inte rätt men jag väljer att tro på alt. 1   

Min fiina bruna bumbibjörn