Jag måste få skryta lite. För ett par kvällar sedan dog min mobil. Batteriet tog slut och den dog, logiskt. MEN, när jag satt i laddaren och försökte starta den så bara vibrerade den tre gånger och sedan bara stendog. Jaha?? Tog ingen laddning trots att jag bytte sladd och körde både via datorn och väggjacket. Lyfta batteriet 5-6 gånger men inget hjälpte. Jag vet, jag vet, livet går inte under men de kontaktuppgifter folk har till mig är min mobil och mail och därav, känner jag att den är en ganska viktig del av mitt liv. Typiskt, tänkte jag, och såg alla 100lappar flyga bort ifrån mitt konto vid inköp av en ny. Men så kom jag på. Ungefär samma sak hände med mig dator en gång. Supporten tipsade mig då om att dra ut strömkabeln, lyfta batteriet och trycka på startknappen 25gånger. Jag trode först att grabben från supporten skämtade med mig men jag följde instruktionerna och vipps så startade datorn. Nu gjorde jag samma sak på mobilen och joorå, startade den med!   

Och så till bilen. Så här sensommar/höst när alla björkfrön faller till marken, verkar min bil vara en björnfrömagnet. Det är cyklop på som gäller när min bil startas för det rasslar till och bilen blir FULL av frön. Passar man sig inte har man både ögon och mun full. Detta börjar gå mig på nerverna så jag tänkte gå till botten med problemet. Körde bort till verkstaden (Stefans föräldrars garage), som innehåller det mesta i verktygsväg. Skruvade ner handskfacket för att sedan skruva upp luckan där det, vad jag trodde skulle vara helt trasigt, kupefiltret sitter. Det satt där det skulle, var helt och inte särskillt smutsigt. HUR kommer skiten in i bilen när filtret sitter som det ska, där det ska och INTE är trasigt!?! Det är för mig en gåta. Hur som, så är det nu avblåst med lufttrycksblåsen, facket är städat och allt är på sin plats igen. Ja och givetvis är panelen åter igen full av frön.. Det var ju dumt av mig att tro att damsugningen skulle hjälpa mig att få en ren bil.. Snart vinter, inga frön, problemet löst! ..Till nästa höst..

Dagen startades av Stefans larm. Han och hans far skulle ut på hajk. Han är så söt min lilla skogsmulle när han drar på sig sina friluftskläder och packar sina smörgåsar i sin stora ryggsäck ihop med alla måste-ha-för-hajk-saker. Jag tog en kortare väg ihop med Tassa för att grilla en korv i deras sällskap. Det är ju alltid mysigt att grilla en korv uppe i skogen meeeen jag drar ju alltid röken åt mig. Hopplöst! På vägen hem fick vi halvspringa då regndroppar började falla, molnen drog ihop sig och det började blåsa väldigt. Jag tänkte att det vore ju typiskt, att det skulle bli oväder nu när grabbarna ska tälta och vi ska bli blöta innan vi kommer fram till bilen. Så plötsligt sprang jag rakt in i en sjö av kantareller. Det kan jag ju inte bara passera sådär. Plockade en hundbajspåse full och fick till och med lämna dem som inte fick plats! Jag går den där sträckan med jämna mellanrum men har aldrig sett en kantarell där förut. Hundbajspåsarna har bra storlek, det blir en lagom fylld stekplåt när det är rensat och klart för förvällning. 

Den här lilla krabaten verkar tycka bra om gula kantareller. Han hade lagt sig runt stammen högt upp under hatten och jag märkte inte av den förrän jag hade den i handen. Och jag som HATAR småkryp. Tassa titta på mig och tänte ett par väl varda ord då jag tjöt till och slängde iväg svampen över bordet. 

Nu blir det film resten av kvällen, och det vet vi ju hur det brukar sluta..