Ja, det är nog bara att inse. Hon är en hund som går upp i varv. Glädjen tar överhand totalt. Det är ju det som är det tråkiga. Glädjen blir en stress som blockerar henne och jag besitter tydligen inte kunskapen att omvandla situationen till lugn när det finns störningar i vår omgivning..

Läget är både positivt och negativt. I agilityn går stressen att omvandla till något positivt. Fart! Jäklar vad det kan gå undan! Men, när stillsamhet gället blir det bara en ond cirkel och jag kan bara inte ta över den biten.

Ex. Promenaden med Stefans far och deras hund. Tassa tycker ju att det är sååååå skoooj = blir stressad. Springer runt runt runt fram och tillbaka och hon vet inte ena var hon har arslet!

Mina försök till lugn och ro sågas totalt av min omgivning då glada röster, klappningar, lockningar och komandon av olika slag gör att hon stressar upp sig ännu mer. Nu ger jag upp. Hon får hel enkelt inte följa med längre. Jag har bett om att låta hunden vara många gånger men det svaras med oförståelse och sura miner.. Jag vill inte behöva försvara mig hela tiden. Folk verkar inte se att hundens stresströskel är passerad för länge sen och att hon psykiskt mår dåligt utav det. Ja, hon ser glad ut, men hon mår inte bra utav det! Om folk bara kunde acceptera det jag säger.. man blir lite ledsen när folk ska lägga sig i och "veta bäst"..

Så, till något annat. Vi har köpt fler fiskar! Det bar av till Bromma i stället för en solpromenad! 8 nya fiskar och två nya växter. Nu är akvariet ommublerat och fiskarna har nu full sjå att leta upp bästa tänkbara revir!!